Ena stunden är man där, andra stunden ligger man klarvaken i sängen och stirrar upp i taket. Allt var borta, Du var borta, perrongen var borta, solen var borta, Värmen av kramarna var borta..., ALLT var borta. Som bortblåst ur mitt minne. Antingen kunde ja inte minnas, elr så ville jag inte minnas.. något var de illafall.
Men den viktigaste frågan ¨terstod, hade allt detta verkligen hänt på riktigt..??
Jag smög med lätta steg upp ur sängen och öppnade din dörr på glänt, Du var inte där, jag skyndade bort till fönstret, drog bort gardinerna..., solen var borta. Detta betydde att allt var sant..
Sakta gick ja tillbaka till sängen för att försöka smälta allt, för att försöka inse att du var borta..
Hur tomt skulle det inte bli utan dig nu, hur ensamt skulle det inte bli utan någon som spontant kom fram till en och kramade om mig, utan dig som kom och väckte mig på mornarna på de mest jobbiga sätten man kan tänka sig, hur skulle det bli utan dig?
Ja.. Hur ska det bli utan dig min älskade syster. <3 Jag saknar dig redan <33
Många många kramar till dig <3 / L
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar