Jag sitter och kollar ut genom fönstret, det regnar. Jag sitter och kollar på alla regn droppar som faller ner från skyn, och önskar att det inte vore som det var justnu. Jag känner dig väldigt förvirrad just nu och vet inte vad ja ska göra åt saken. Allt spelas pp som en film i huvudet på mig, och ja kan inte glömma, vill inte glömma,.. eller vill jag det..?
Jag kan fortfarande höra din röst och känna din andedräckt mot min nacke. Jag kan känna dina fingrar sammanfätade i mina, och jag kan känna din hand på min höft. Jag kan fortfarande känna papperet som du hade i fickan skrynkla ihop sig i min hand.
Jga minns att jag fick svårt att andas sekunderna innan, och mina ord liksom bara försvann i halsen.
Dina läppa var oemotståndligt mjuka och allt bara flöt på.
Jag kan fortfarande drömma om det som hände, och önska att det skulle hända igen...
Kram. /L
söndag 13 september 2009
lördag 5 september 2009
fast i en mardröm
Tänk dig att du är inlåst i ett rum, ett rum utan fönster och med bara en dörr, en låst dörr. Du är fast där inne och kan inte ta dig ut. Du försöker, men inget lyckas. Du är fast, du är fången, och du kan inte ta dig någonstans. Du vet inte vart du är, mer än att du är i detta lilla rum. Allt går i svart, inredning, väggar, tak och till och med dörren är svart.
Du skriker högt , med hopp om att någon ska höra dig, men ingen hör. Du är inlåst och utom räckhåll för yttre världen.
Du försöker minnas hur dom kom dit, men du minns inget, allt är borta , allt är bara svart. Du tycker dig se ett ljus och går mot det, men du går rakt in i den svarta kalla väggen och faller ihop på golvet, och där blir du liggande, utan hjälp.
Det sista du ser är att dören till rummet öppnas och det står någon i dörröppningen.
Du öppnar ögonen, och det första som slår emot dig är det bländande ljuset från ett stort fönrster och dom vita väggarna. Du tror du har kommit till himlen, men det är bara jag som har räddat dig ur en mardröm, en mardröm om evigt mörker. Du kollar dig omkring men jag är inte där, jag är fast i det mörka rumet, jag är fången i en mardröm, jag har ersatt dig ..
Kraam // L
Du skriker högt , med hopp om att någon ska höra dig, men ingen hör. Du är inlåst och utom räckhåll för yttre världen.
Du försöker minnas hur dom kom dit, men du minns inget, allt är borta , allt är bara svart. Du tycker dig se ett ljus och går mot det, men du går rakt in i den svarta kalla väggen och faller ihop på golvet, och där blir du liggande, utan hjälp.
Det sista du ser är att dören till rummet öppnas och det står någon i dörröppningen.
Du öppnar ögonen, och det första som slår emot dig är det bländande ljuset från ett stort fönrster och dom vita väggarna. Du tror du har kommit till himlen, men det är bara jag som har räddat dig ur en mardröm, en mardröm om evigt mörker. Du kollar dig omkring men jag är inte där, jag är fast i det mörka rumet, jag är fången i en mardröm, jag har ersatt dig ..
Kraam // L
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)