Likt solen på december himlen, lyser du upp mitt liv. Du känner mig innan och utan till och kan läsa mig likt en öppen bok. Du vet vad jag vill och vad jag behöver. Du värmer mig när det är kallt och kyler ner mig när det blir varmt. Så olika, men ändå så lika. Vi folk för varandra likt bowlingkäglor och nu kan vi inte slappa varandra. Vi är som varm och kallt, ändå passar vi bättre ihop än något annat. Kram! / L ps. Ska försöka skärpa mig och börja skriva igen. De va länge sen Ja va in här nu. Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar