högt ovanför molnen

Jag vinglar till och håller nästan på att falla ner. Falla ner till den kalla svarta verkligheten. Det är först då jag inser att jag som alltid tycks ha problem med allt och alla egentligen svävar på moln. Hela tiden har jag svävat här uppe utan att vetat om det, jag har bara tagit åt mig av alla gråa lögner och problem som jag tilldelats. Jag har inte vågat stöta ifrån mig mina problm, jag har bara tackat och tagit emot. Jag har inte vågat säga ifrån eller säga tillbaka. Jag har bara stått där och sett vilsen ut. Men nu inser jag att jag egentligen har svävat på moln hela tiden och att jag har varit i himmelriket hela tiden. Allt bra som hänt mig har jag alltid vänt till den dåliga sidan, för jag trodde jag inte var värd mer. Men ända sen du kom in i mitt liv så har jag insett att det finns alltid något bra i livet,och att jag måste krypa fram ut mitt lilla gråa hörn och möta verkligheten.
Du har fått mig att se på livet ur en anna vinkel. Du har fått mitt hjärta att slå fortare än någon sin, jag älskar dig Alex och jag hoppas du vet det <3

Många kramar /L