
Vad är det för fel på mig!? Varför gråter ja!? Varför känner ja mig så besviken? Man kan väl inte göra mer än sitt bästa, eller? Jag känner mig som ett litet barn som har tappat slickepinnen, å som nu är väldigt besviken på sig själv. Ja vet inte vad jag ska ta mig till. Men det är väl bara att fortsätta på samma spår som man kör just nu. Jag får inte ställa såna krav på mig själv, men hur ja det gå till? Jag vill kunna ge allt, annars får jag ju inget ut av det. Det går inte att undvika känslan av besvikelse och av att bara vilja gråta. Men jag måste vara stark och fortsätta kämpa. Kram/Lollo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar